annaevaviktoria

livet dras sakta men säkert ur dig, dina andetag blir bara tyngre.. hur länge skall du orka? du kommer troligen bara finnas i livet månaden ut, du orkar knappt andas alls längre.. varför VARFÖR? jag förstår inte alls varför DU? jag har inte förstått att de faktiskt är du som tynar bort att det är du som kommer försvinna ur våra liv. jag vill inte förstå. jag vet inte hur jag skall hantera allt! egentligen vill jag bara bryta ihop totalt, men vad hjälper de? det kommer inte förändra ett endaste dugg. du kommer fortfarande lämna oss.. hur skall jag orka med detta ännu en gång, vill inte uppleva detta skräcksenarium en gång till. it's like losing a father twice. att förlora en förälder,den sorgen går inte att föreställa sig om man inte själv varit med om det, det är det mes fruktansvärda man kan gå igenom. jag vill inte ens tänka tanken på den kommande begravningen..

jag känner mig så totalt jävla maktlös, frustration. en person i min närhet håller på att mista livet, tar sina sista andetag och jag kan inte göra någonting alls för att hindra.. powerless!
jag vet inte hur jag skall uttrycka mig det är en alldeles för svår situation för att finna de rätta orden.

ge mig orken, ge mig styrkan att vara att existera och finnas.
jag behöver er nu mer än nånsin, ni är som pålar som stöttar upp mig och hindrar mitt fall.
min tacksamhet och lycka för att ni finns är obeskrivlig, ni är obeskrivliga - helt fantastiska!
allt jag kan säga är tack <3