annaevaviktoria

varför är jag såhär? jag försöker gång på gång gå in i mig själv för att försöka hitta ett svar, försöka hitta dedär som finns inom mig, som ligger och gnager sönder mig innifrån. Men var gång gör bara det hela ännu värre. visst det är ett pågående skräcksenarium runt omkring mig vilket fånga mina tankar och fäller mitt humör till botten, but still.. borde jag inte vara lycklig,glad och allt dedär positiva? jag har världens underbaraste pojkvän i min närhet och vi har just blivit sambos och håller på att flytta in tillsammans - skapa det som är vårt, vår framtid, helt underbart:)

men varför? jag förstår mig inte på mig själv alls.. varför alla dessa tårar? alla dessa depressiva stunder? borde inte all lycka bara spola bort allt deppresivt och bara välla över mig å göra allt så underbart bra! jag vet inte vad jag ska ta mig till.. jag MÅSTE ta tag i mig själv. detta håller inte i längden, allt kommer skita sig och det kommer vara JAG som hamnar under kategorin orsak.

snälla. hjälp mig att komma ur denna grop av depression, i would do anything for just make all this disappear.
i would do anything.









i'll do whatever i takes to change this as long as you'll be by my side.
Henkis älskling.
jag älskar dig mer än allt <3